En tuff brud brud i lyxförpackning

Nakendans på China, bigamiåtal, kidnappning och spionerianklagelser – Betty Bjurström levde ett äventyrligt liv, och blev en av Sveriges första

scandal beauties. Hon skrev sina memoarer redan vid 36 års ålder, men hade mer att berätta än vad de flesta har efter ett helt liv. Stupido fortsätter här sin artikelserie om egensinniga kvinnor.


Betty Bjurström är i dag ett okänt namn för de allra flesta, men på 40-talet var hon ständigt på allas läppar och på tidningarnas förstasidor var och varannan dag. Första gången hon skapade rubriker var som Miss China 1941, där hon endast arton år både chockerade och charmade publiken med en för sin tid djärv top less-dans. Från Chinateatern gick hon vidare till Oscars och lyxrevy med Sveriges egen Ziegfield, Gustav Wally. Här fick hon chansen att samarbeta med några av tidens största stjärnor: Thor Modéen, Rut Holm, Marianne Löfgren, Eric Abrahamsson m fl. Hon fick goda recensioner, och framgången ledde även till några filmroller, men ännu var hon inte något riksbekant namn. Det var först när hon en sommardag 1942 erbjöds filmarbete i Italien som äventyren började på allvar. Världskriget rasade för fullt, och i Italien regerade Mussolini, men det var inte något som bekymrade Betty. Föräldrarna lät sig snabbt övertalas, och den italienske filmdirektören, en viss signor Geanferrari, utlovade ett sexmånaderskontrakt, gratis resa och uppehälle. Efter en strapatsrik resa genom ett krigshärjat Europa anlände Betty till Rom – men Geanferrari, som lovat att möta upp, syntes inte till någonstans. Utan ett öre på fickan tog Betty in på hotell Excelsior, och med spelad världsvana beställde hon en svit åt sig själv. Dagarna gick och ingen Geanferrari visade sig. Betty hann t o m få ett äktenskapserbjudande från en kärlekskrank italienare innan telegram äntligen anlände från Geanferrari: ”Var vänlig vänta. Ankommer Rom måndag nästa vecka. Hälsningar Geanferrari.” Han anlände mycket riktigt, men Betty skulle snart bli varse att filminspelningar låg mycket långt ner på hans prioriteringslista. Först av allt blev hon bjuden på middag på restaurang där hon presenterades för ett tiotal män, några av dem i fascistuniform, som Geanferraris fästmö! Under de följande dagarna gjorde Geanferrari allt för att förhala filmarbetet; han påstod att han inte fått inspelningstillstånd, och att de båda istället skulle företa en rundresa genom Italien med två veckor i Florens som första anhalt. Till slut kom det fram att Geanferraris villkor för att göra Betty till filmstjärna var att hon blev hans älskarinna. Om hon sa nej var det bara att resa hem igen.


ÖDESDIGERT MÖTE I SKYDDSRUM


Betty kunde dock åberopa sitt kontrakt, och lyckades få göra några provfilmningar. Kriget rasade vidare, och flyglarmen ljöd allt oftare. Under ett bombanfall, hukande i hotell Excelsiors skyddsrum, träffade hon den man som skulle få livsavgörande betydelse för henne: Renato Senise. De hade mycket att prata om, Renato hade varit en tid i Hollywood, och de bestämde att gå vidare till restaurang efteråt. På vägen dit varnade han Betty:

-Jag vet att ni är misstänkt för spionage. Har sett ert foto hos min farbror, som är polischef i Rom.

Det skulle visa sig vara riktigt. Under en stor middag på Grand Hotels festvåning i Rom blev hon offentligen anklagad för spioneri av en italiensk officer. Hon svarade med att slänga sitt champagneglas i ansiktet på mannen så att blodet började rinna utför hans kinder. Chockad sprang hon därifrån, men nästa dag fick hon besök på sitt hotellrum av samme officer som nu försökte våldta henne, något hon dessbättre lyckades avstyra. Händelsen på Grand Hotels festvåning förbättrade knappast Bettys situation, och Mussolinis hemliga polis kallade henne till förhör. Det slutade förstås med att förhörsledaren blev förälskad i henne, och friade. När hon tackade nej blev hon anhållen. Carmine Senise, Renatos farbror som var Roms polischef, blev hennes räddning. Han var en historieintresserad antifascist, och lyckades få henne fri genom att fråga ut henne om Gustav III och andra svenska kungar. Bettys kunskaper om den svenska historien bevisade att hon inte var någon engelsk spion. Det var f ö Carmine Senise som några år senare arresterade Mussolini.


Bettys problem var dock inte slut än, långt ifrån. Strax efter att hon förlovat sig med Renato fick hon veta att spionmisstankarna kvarstod. Hon blev tvungen att färga håret svart och fly till Neapel tills situationen lugnat ner sig. När det blev dags att förnya uppehållstillståndet var det dock stopp. Betty utvisades ur Italien, nesligen misstänkt som spion. Själv trodde hon att en hämndlysten Geanferrari var boven i dramat. Hur det än var med det, blev hon tvungen att resa tillbaka till Sverige. Renato kom efter, och de gifte sig i Sverige 1943, då Betty ännu inte fyllt tjugo år. Året efter föddes sonen Renato Jr, senare kallad Vincent, som skulle leva ett minst lika spännande liv som sin mor, och om vilken ni kan läsa mer på annan plats i detta nummer.

Det blev fler spionhistorier. Renato anhölls 1943 av svenska polisen för spionage, och även Betty satt i förhör i fjorton dagar. Hur det förhöll sig med Renato är än i dag oklart. Det ansågs misstänkt att han tidvis hade oförklarligt mycket pengar, något han själv förklarade med sitt spel på Solvalla, och att han umgicks med italiensk och tysk ambassadpersonal. Till råga på allt blev Renato nu också åtalad för bigami! Mot sitt nekande dömdes han till ett år och sex månaders fängelse för bigami och försök till spioneri. Familjen Senise lämnade dock Sverige innan domen hann verkställas.


I KVINNOFÄNGELSET MANTELLATE


I Köpenhamn greps de av Gestapo och fördes till Berlin. Där skildes paret åt, Betty med sin lille son förhördes i över en vecka. Till slut flyttades de under övervakning till en hotellsvit, bara för att hamna mitt i de mest omfattande bombanfallen över Berlin under kriget. I det kaos som uppstod efter bombningarna lyckades de fly genom ett lika kaotiskt Europa. Under väldiga umbäranden kom de till slut fram till Italien, där de genast arresterades av gränspolisen. Mera förhör, mera bombanfall. Snart var familjen på flykt igen, fram till krigets slut. Renato, Betty och lille Junior återvände till Rom.

Där började cirkusen igen. Renato arresterades och Betty kallades till förhör: ”Jag var så trött, så ledsen, så förtvivlat ledsen på dessa ständiga förhör och fängelsehistorier i vilket land vi än befann oss”, skriver Betty i sina memoarer. Hon och Junior fördes till kvinnofängelset Mantellate utanför Rom, en stinkande, smutsig fängelsehåla, där de satt i två månader innan budet kom: hon var fri och kunde återvända till Sverige. Föräldrarna hade löst ut henne, och betalat biljetten hem.

”Betty Bjurström – Sveriges vackraste pinup-girl”, som hon kallades i en tidning, var tillbaka i hemlandet. Nu blev det stor återkomst på Chinateatern med en uppmärksammad nakendans där endast tunna slöjor dolde hennes kropp. Betty gjorde stor succé, och hennes gästspel på China blev förlängt med en månad, men det innebar inte att hennes problem fått ett slut. Efter två år dök Renato upp igen. Han hade suttit i fängelse, men befann sig nu i Paris och ville att familjen skulle återförenas. Betty däremot ville ha skilsmässa, och for ned till Paris för att diskutera saken. Renato vägrade. När han senare reste till Italien i affärer följde Betty med. Nu upprepade sig historien igen: vid gränsstationen i Ventimiglia arresterades Betty, och utvisades senare. Renato fortsatte till Rom, medan Betty slog sig ned i Geneve.


LÖSBRÖSTSKANDAL I MISS EUROPA-TÄVLINGEN


Den alltmer patologiskt svartsjuke Renato återvände från Rom och hyrde ett slott utanför Paris, där han i praktiken höll sin hustru som fånge. Hon var ständigt övervakad, och fick inte lämna slottet utan Renato. Vid ett tillfälle försökte hennes gamle vän, jazzviolinisten Svend Asmussen, hjälpa henne att fly, men Betty drog sig ur i sista minuten, av rädsla för Renato. Hennes räddning undan fångenskapen kom istället när Renato återigen arresterats efter att hans förre affärskompanjon polisanmält honom, och Betty med Junior kunde flytta till Paris igen.

Vi har nu hunnit fram till 1948. Med Renato i fängelse och utan pengar började Betty fundera på att ställa upp i den kommande Miss Europa-tävlingen. Det fanns dock ett aber: Betty var gift, och planerade till råga på allt skilsmässa. Dessutom hade en av Vecko-Revyns omslagsflickor redan anmälts till tävlingen som Fröken Sverige. Men när den svenska representanten fick påssjuka hamnade saken i ett annat läge. Betty fick en ny chans, och accepterades av juryn. Vi låter Betty själv berätta om tävlingen:


”Jag tyckte mig märka att jag var bland de populäraste. Miss France, miss Finland och jag fick faktiskt de mesta applåderna. Men blixten slog ner. Plötsligt kallades jag till tävlingsjuryn. De visade fram ett brev från en svensk journalist – pariskorrespondent för en stockholmstidning. I sitt brev meddelade denne, att jag varit inblandad i en spionhärva, att jag för övrigt var gift och hade dåligt rykte i vida kretsar.

-Som ni väl själv förstår, kan vi inte låta er fortsätta tävlingen efter detta, sade juryn och pekade på brevet.

I samma ögonblick, jag började förklara mig, förkunnade högtalaren för publiken:

-Miss Sweden utgår ur tävlingen!

Ett fasligt oväsen bröt ut i lokalen. Det visslades och buades och vid flera bord satte man igång med att kasta flaskor mot estraden så att de exploderade med en smäll. Publiken stod inte att lugna. Oväsendet växte. Till slut ropade en jurymedlem till mig:

-Ni måste ställa upp igen, men utom tävlingen. Vi måste till varje pris återställa lugnet i lokalen.”


Vid omröstningen visade det sig att Betty fått 87% av rösterna, men eftersom hon var utom tävlan vann fröken Frankrike tävlingen istället. Dagen efter kunde man i en tidning läsa att Betty Bjurström burit lösbröst i tävlingen, något som hon ivrigt förnekade. Enligt Betty var det Miss Danmark som burit lösbröst, och eftersom de hade sminkbord bredvid varandra måste en förväxling ha skett.

Kort efteråt fick Betty erbjudande om att kora vinnaren av cykeltävlingen Tour de France i Cannes. Här fick hon chans att leva ett riktigt jet set-liv tillsammans med bl a Sonia Henie, Charles Boyer, Rita Hayworth och hennes dåvarande pojkvän Ali Khan. Sol och bad på dagarna; partyn, dans och roulett på kvällarna. En kväll träffade hon den stenrike engelsmannen Edward Chance, som började uppvakta henne.


SKOTTEN I PARIS


Genom Edward Chance hade Betty träffat Michel, som snabbt blev förälskad i henne (man börjar ofrånkomligen ana ett mönster i Bettys liv). Efter en dansrepetition blev Betty kidnappad mitt på öppen gata, och insläpad i en bil av två beväpnade män. Det var Michel som inte ville låta sin vän Edward få Betty. Bilen körde sedan runt över hela Paris för att förvilla Betty, och stannade till slut på en mindre gata i vad hon förmodade var Montmartre. Sedan tvingades hon in på en liten bar där ett gäng tuffa gangstertyper stod och hängde. Michel erbjöd en av dem 200 000 francs för att mörda Edward. Betty lyckades dock skicka en varning till Edward, som i sin tur larmade polisen.

Ett problem kvarstod dock. Renato var återigen en fri man, och han blev alltmer hotfull. På flykt undan sin svartsjuke make blev Betty tvungen att byta hotell varje dag. Till slut flydde hon och Edward till London. Renato ringde varje dag till Betty och Junior, och till slut bestämde sig Betty för att resa tillbaka till Paris för att få sin efterlängtade skilsmässa. Vi skriver februari 1949.

Hon träffade Renato på hans hotell, och under en hel natt skrek och gormade han om hur mycket han hatade henne, men ändå vägrade skiljas. Efter flera dagars förhandlingar stod man kvar på samma fläck. Renato, som åtskilliga gånger hotat Betty till livet, plockade plötsligt fram en revolver och sköt fem skott mot sin hustru: tre skott i högra sidan, fjärde och femte skotten gick in i ryggen. Sedan gick han direkt till telefonen, ringde till polisen och anmälde sig själv. Betty dog inte, men blev förlamad för livet. Läkarna lyckades operera bort en av kulorna, som Betty senare lät förgylla, en annan gick inte att avlägsna från benet. Betty tillbringade många månader på sjukhus. Renato ringde och bad om förlåtelse, och bönföll Betty om att komma tillbaka till honom. Fyra år senare skrev han äntligen på skilsmässopapperna. Renato Senise dömdes till ett par månaders vistelse på sinnessjukhus och utvisning ur Frankrike. Han dog 1957. En följd av attentatet i Paris blev att Dagens Nyheter, som missat händelsen, införde nattjour på redaktionen.

Där slutar Betty Bjurströms memoarer, men hon fortsatte att skapa tidningsrubriker, om än inte lika sensationella som tidigare. Något äktenskap med Edward Chance blev det aldrig, men 1954 kunde tidningarna meddela att Betty gift sig med Arne Vijkman, en vän till hennes bror. De fick dottern Cecilia, men äktenskapet blev kort. I juni 1994 intervjuades Betty av Aftonbladet/Senior. Där berättade hon om sitt liv efter skotten. Ett tag arbetade hon som damfrisörska i Stockholm och drev en presentshop. Hon fortsatte dock att umgås i jet set-kretsar, och på 60-talet blev hon god vän med shahen av Iran och drottning Fabiola. Under många år drev hon en klädbutik på Styrmansgatan i Stockholm, där hon vid tre tillfällen utsattes för rånförsök.

Den 26 april 2001 avled Betty Bjurström, 77 år gammal. I Aftonbladets nekrolog avslöjade sonen Vincent sina planer att göra en film om sin mors liv. Redan på 60-talet diskuterades en sådan film, med Marilyn Monroe i huvudrollen. Den film som nu är aktuell har arbetsnamnet A dance with destiny.