1930-1940 – talets kylskåp

Kylskåp var en lyx som var få förunnade under den här tiden. Köken byggdes därför nästan alltid på nordsidan. Där

hade man ett skafferi med ventil i vilket man förvarade sina färskvaror. Problemet var att under vintern blev det nästan

för kallt och på sommaren var det svårt att hålla matvarorna fräscha. I de flesta husen fanns därför ett extra källarut-

rymme som alltid kunde hålla en lägre temperatur. Där fanns potatislår och hyllor för konserver. Det konserverades

ägg i vattenglas, frukt i speciella konservburkar, man lade in gurkor i särskilda glasbehållare, lindade in frukt i papper

lagda i små trälådor.

För att klara färskvarorna under sommartid hade många dessutom ett isskåp. Isskåpet var ett stort skåp med i stort

sätt samma mått som ett idag golvstående kylskåp. Skillnaden var att överdelen bestod av en zinklåda som var fylld

med isbitar. Avrinning av smältvattnet gick genom ett rör som rann ner i avloppet.

Under vintern sågade bonden Fylking, på Råsta gård, is på Råstasjön. Isblocken transporterades sedan med häst och

släde till gården där den staplades ovanpå varandra i en grop ca 10 x 10 m och någon meter djup. Man ströade med

sågspån mellan varven och avslutade med ett ganska så högt toppskikt av sågspån. I en sådan isstack kunde man för-

vara isen under så gott som hela sommaren.

Under sommartiden kördes isen sedan ut till hushållen av "Iskarlen" med häst och vagn. Iskarlen kännetecknades av

att han hade ett stort läderskynke som han bar på ena sidan av kroppen ner över höften och av sin stora istång.

Han bar in ett isstycke till isskåpet, och som sedan hackades i mindre bitaroch lades i isskåpets zinklåda.